Victor Sjöström, 1913.
Ingeborg Holm är en av Sveriges äldsta långfilmer (60 minuter eller längre). Det är faktiskt bara Sjöströms egna Blodets röst (som hade premiär sju dagar innan: 20:e oktober 1913) och den av fransmannen Paul Garbagni regisserade I livets vår (premiär juldagen 1912) som är äldre.
Båda har ansetts vara förlorade, men den senare återfanns nyligen och visades på olika stumfilmsfestivaler under 2007. Har själv inte sett den, men tydligen har SFI ordnat ett utbyte med det franska arkiv där den hittades. Antar att det blir nypremiär på Cinemateket under 2008.
Vet egentligen inte så mycket om I livets vår (eller Garbagni) men jag har för mig att filmen ska ha gjorts som en del i sammarbetet mellan Svenska Biografteatern och franska Pathé (Sjöström gjorde t ex en resa till Paris under 1912 för att lära sig att göra film). Kanske kan man spåra några av Sjöströms tidiga influenser?
I livets vår har en minst sagt intressant trio i rollistan: Victor Sjöström, Mauritz Stiller och Georg af Klercker. Namn som skulle låta tala om sig som filmregissörer.
Hursomhelst älskar jag verkligen Ingeborg Holm. En gripande historia – berättarmässigt nyskapande – med rejäl socialpolitisk sprängkraft, men kanske framförallt ett visuellt/stilistiskt mästerverk av en regissör som verkar ha haft en rent instinktiv känsla för film. Sjöström använder – som han fått lära sig i Frankrike (?) – en statisk kamera och långa tablåer. Men han gör det på sitt eget vis och använder sin bakgrund i teatern och hur man där t ex använder scendjup och flyttar skådespelare till att skapa någonting genuint filmiskt.
Se bara på bildkompositionen ovan. I scenerna som utspelar sig i butiken har kassaapparaten placerats mitt i bilden och dominerar långa stunder visuellt – nästan som en förebådelse att (iom makens sjukdom) Ingeborgs fall blir finansiellt. När sedan de avgörande räkningarna överlämnas, vem är det då som skyldigt tittar fram bakom denna tunga, centralt placerade pjäs? Jo, det oärliga och odugliga biträdet – själva orsaken till katastrofen. Bara på film är liknande möjligt.
Sedd ~8 ggr, varav ~5 på bio (kanske den film jag sett flest gånger på bio).
