Fritz Lang, 1927.
Metropolis är en storfilm i ordets rätta bemärkelse. Med det syftar jag inte bara på dess fantastiskt storslagna produktion utan även dess allomfattande hållning – här finns någonting för alla.
För det är ett imponerande antal trådar och referenser paret Fritz Lang och Thea von Harbou lyckas väva in. Fadersuppror och svartkonst. Förbjuden kärlek och science fiction. Nordisk mytologi och samhällskritik. Och så vidare. Det mesta lagom uppenbart även för den mest ouppmärksamme popcorntittaren.
Och man behöver bara se det man vill. Skevt klassamhälle med oundviklig kommunistisk revolution som följd eller en konservativt kristen metafor komplett med messiasfigur osv? Det beror på var du står politiskt. Metropolis förenar alla i hyllningskören. Nästan iaf.
Det ligger givetvis nära att göra en billig nickning mot filmens slogan. Men jag tycker den är lite corny, så jag väljer att bortse från den.
Sedd 3 ggr, varav en på bio (drog med brorsan – en “vanlig” konsument av samtida amerikansk film, helt utan tidigare erfarenhet av äldre grejer – på biovisningen nu i veckan och givetvis blev han imponerad…)
